Bilden ovan (klicka) har följande text skriven på baksidan: Ville, moster Amelie och morbror Johan den 24 juni 1909 (Vestervik N:a QU n:r 5). I detta hus är Wille född och i rummet över moster A:s hatt har Mamma och Pappa förlofvat sig. Ville är född i det diagonalt motsatta rummet.

Min barndom 1 - av Wilhelm Hagwall

Mina första minnen kan ha varit påverkade av vad Pappa senare berättat. Men jag tycker mig i minnet stå i en dörröppning och se hur Pappa lägger mynt på Mammas ögon för att hålla ner ögonlocken. Mamma dog den 14 april 1907 efter att vi bott i det gamla tingshuset i Skärv sedan ....... Pappa var ju löjtnant vid K. Skaraborgs reg:te när han gifte sig i Järeda kyrka den 16 oktober 1903. Hans äldre bror Emil förrättade vigseln. Mamma var yngsta barnet till skomakarmästare Göran Nilsson Allvin, Västervik. Pappa var yngst i syskonskaran Hagwall, som miste sina föräldrar 1878 och 79 och sattes under förmyndare, Kapten Legus, och Pappa ackorderades hos en familj Berg. Pappa hade det mycket svårt där och efter en sommar då han cyklat till Värmland där äldre bröderna Carl och Pehr blivit jordbrukare och bott hos dem, vägrade han att återvända till Bergs. Och hotade förmyndaren att skjuta sig om han tvingades till det! Han blev då inackorderad hos Mammas föräldrar.

På så sätt lärde han känna mamma. Efter ett års medicinska studier i Uppsala blev han volontär vid K.Skaraborgs regemente, officer 1898 och var 1902 löjtnant. Efter bröllopet bodde mina föräldrar ett tag vid Valhallavägen i Stockholm sannolikt beroende av pappas tjänstgöring eller utbildning. Jag föddes i Västervik hos morfar och mormor i ett nu rivet hus vid gamla kyrkan. Nu behövde familjen ett hem i Axvall. Några regementskamrater till pappa köpte gamla tingshuset i Skärv och ordnade lån åt honom så att familjen kunde flytta dit. Min syster Märtha föddes den 10 februari 1906, varvid min moster Amelie var till hjälp. På något sätt blev inte navelsträngen ordentligt tillknuten utan Märtha förlorade myckert blod. Pappa var då förmodligen på skjutskola i Rosersberg. Den kommande vintern insjuknade mamma i lungsot - elaka tungor har velat påstå att det berott på att Pappa ville sova med öppet fönster. Sannolikare är nog följande som Pappa berättat. Den bonde som var granne till tingshuset hade förlorat flera barn i den förödande sjukdomen. För varje barn som dog hade han tömt halmmadrassen i tingshuset och på så sätt fanns en myckenhet smittförande halm när vi flyttade in. Trots att halmen brändes och rummen noggrant rengjordes kan smittan ha drabbat mamma.

Jag minns hur pappa och jag passerade en järnvägsvagn och pappa säger att där ligger mamma. Det var när hennes stoft fördes till Västervik för att efter jordfästningen i Skärvs kyrka begravas i Hagwalls familjegrav.

Jag har endast strödda minnen från min tidiga barndom. Långa tider har tydligen pappa själv tagit hand om mig och i övrigt har jag vistats hos min moster Amelie och hos min faster Dika. De hade haft en son, Göran, jämnårig med mig som dött mycket liten och två döttrar, Marianne 1908 och Gurli 1910. Faster Dika var gift med en folkskollärare Alfred Nordén i Mjölsefall och barnlös.

Skaraborgs reg:te var förlagt till ena sidan av Axvalla hed med Västgöta reg:te på den andra. En sommar bodde jag hos pappa i hans rum i subaltärnflygeln på regementet. Jag minns hur vi åt yougourth, som då troligen var på modet, och särskilt kommer jag ihåg en gång när jag var sjuk och pappa skar biff fint strimlat och tärningar åt mig.

I officersmässens trädgård fanns fyra pigga föräldralösa rävungar som fångats i något gryt. De vistades vanligen i en bur som man gjort åt dem, men ibland roade sig de unga officerarna med att släppa ut dem så att de fick större rörelsefrihet. Vid ett sådant tillfälle stack en rävunge in i buskarna. Pappa rusade efter och tittade in bland buskarna men kom hastigt utspringande, svärjande, hojtande och vilt slående sig omkring med armarna. Han hade gått rakt på ett getingbo och blivit illa stungen i ansiktet.

Var jag åt mina måltider den sommaren kan jag inte minnas. Jag lekte väl en hel del för mig själv och hade mycket glädje av de stora landskapsmodeller som fanns utanför varje plutons kasernbyggnad. Dessa miniatyrlandskap var mycket illusoriska med små träd, kullar, vägar, sjöar, hus osv och användes vid utbildning i soldatens uppträdande i terrängen och taktiska genomgångar.

En underofficersfamilj Jarl hade ett par barn som jag lekte med på barns vanliga sätt. Speciellt minns jag hur vi vaktade en grind på vägen mot Axvalls station och delade på grindslantarna från hästskjutsar som vi öppnade för. Vid Västgöta reg:te fanns en löjtnant Thun som hade tre söner Sebastian och Per hette den äldste och den yngste. Vi hälsade på dem ibland och någon gång kom farbror Thun cyklande med de båda yngsta pojkarna, en fram och en bak.

En dag fylldes av dramatik då bud kom om en stor skogsbrand vid Läckö slott. Pappas pluton blev uttagen att ila i snabb marsch till hjälp. Det måste bl a känts oroligt för honom att lämna mig ensam. Han bad kokhuspersonalen att jag skulle få äta där, men jag vet inte hur det gick - säkert bra.

Möjligt är att jag normalt fick min mat på officersmässen. I varje fall har jag minnen från samvaro med officerarna på mässverandan, speciellt en lilla julafton då de skänkte mig marsipanskinkor m m.